Linda - en helt vanlig blogg

Den 5/2 jobbade jag 7-11 och precis när jag kom hem så ringde de från förskolan och sa att Theo var dålig i magen så det var bäst att vi hämtade honom. Eftersom Jesper var på konferens i Stockholm så fick jag gå och hämta när han vaknat efter vilan.

Vi gick hem och bakade lite muffins och myste i sängen med en film. När min mamma slutade kom hon och hämtade upp Theo och mig så åkte vi bort till mina föräldrar för att äta middag och sova där ifall något skulle hända när Jesper var iväg.

Var väldigt trött så gick och la mig tidigt men vaknade av att det kändes som att jag hade kissat på mig, trodde först att vattnet hade gått men det var nog bara slemproppen eller flytningar. Trodde klockan var tidigt på morgonen men visade sig att den bara var 23.45. Gick på toaletten och kände att det började mola lite i magen, funderade på om det kanske var på gång då. Gick och la mig igen och började klocka spänningarna i magen för att se hur ofta de kom. De kom ganska tätt och började kännas lite mer så vid 01 ungefär ringde jag till förlossningen för att stämma av lite.

 

Då jag hade så jobbigt förra förlossningen så har jag fått aurora-samtal inför denna förlossning, först var vi inne på att vi skulle ha ett planerat snitt men efter samtal med två förlossningsläkare kom vi fram till att en vanlig förlossning skulle vara bättre men med bra förlossningsplan. Och eftersom jag hade den så skulle jag kontakta dem tidigt eftersom jag var orolig att bli hänvisad till Norrköping, men jag ringde och det skulle inte vara några problem att få komma till Linköping men jag skulle avvakta lite för att se om det lugnade sig eller blev mer intensivt.

Ringde även till Jesper efter att jag hade pratat med dom och sa att det nog var på gång men han kunde avvakta lite så skulle jag höra av mig. Vid 02 ringde jag igen och sa att det blev bara jobbigare och att det var nog bäst att han åkte hem. Dock hade färjan precis gått och nästa färja gick inte förrän vid 04 så var bara att vänta på den.

 

Fortsatte att klocka värkarna som blev starkare och började göra lite ont så jag ringde förlossningen igen och pratade med dem och vi bestämde tillsammans att jag skulle åka in och kolla hur det stod till. Åkte in runt 04 och blev undersökt, tappen var utplånad och jag var öppen 2 cm. Hurra tänkte jag, jag är igång av mig själv och det kommer bli bebis.

Värkarna började dock göra väldigt ont och jag fick panik av smärtan i magen och blev övertygad om att mitt kejsarsnittsärr skulle spricka vid varje värk. Hade med mig pappa som hade skjutsat in mig och ringde även på barnmorskan som var en klippa. I planen stod det att vi skulle sätta epidural tidigt så det kom en narkosläkare som skulle sätta den, fick bricanyl för att stanna värkarna lite men det släppte tyvärr väldigt fort och som sist så hade de svårt att sätta epiduralen, skillanden denna gång är att jag minns allt när de ska sätta den coh det var långt ifrån skönt. Första läkaren lyckades inte utan det fick komma en till läkare som fick dit den och halleluja vad skönt det var när den tog. Och strax efter det var klockan 07 och då kom Jesper och bytte av min pappa.

 

Ringde till jobbet för att meddela att jag inte skulle komma in och jobba och sedan hade jag några sköna timmar när EDA:n tog där jag kunde ta igen mig lite och Jesper kunde sova lite efter sin bilkörning. Fick komma upp och sitta på pilatesboll för att försöka få ner huvudet som fortfarande inte var fixerat och de ville inte ta hål på hinnorna innan för att då kunde bebis sjunka ner fel. 

Fick även lite värkstimulerande dropp för att se om det hjälpte och sedan byta ställning till liggande på sidan.Då gick vattnet (ca kl 13), och det var en konstig känsla. Kändes precis som att man blåste en såpbubbla som sedan sprack, och det forsade sedan ut vatten. Eftersom huvudet fortfarande inte var fixerat så fortsatte det att rinna väldigt mycket vatten och vid varje värk så forsade det ut vatten, väldigt obehagligt.

 

Efter det blev värkarna starkare och EDA:n tog inte så bra längre, den tog bara på högersida och jag kunde inte riktigt lyfta mitt högerben. Så det kom en läkare och justerade slangen som flyttat sig lite.

Personalen byttes och det började göra väldigt ont så vi testade lite lustgas för att se hur det fungerade.

Det funkade bra och det var skönt att ha något att koncentrera sig på men även denna gång tryckte jag masken så hårt att jag hade ont i näsroten efteråt. 

Vid 16.20 började krystvärkarna och helvete vad ont det gjorde, men med Jespers och min barnmorska pepp och hjälp gick det framåt, fick tom känna på huvudet när hon var på väg ut. Till slut vid 16.40 kom hon ut på en krystvärk, dock väldigt medtagen så hon skrek inte utan de försökte gnugga lite på henne men det hjälpte inte så de tog ut henne och gav lite syrgas. Hon repade sig fort men de minuterna var riktigt hemska. Moderkakan kom ut enkelt och hel, var inte så farligt.

Till slut kom Jesper in med världens sötaste lilla tjej som skrek så fint och vi grät tillsammans, nu var vi tvåbarnsföräldrar.

Sedan fick hon ligga på bröstet medan barnmorskan skulle sy, fick några mindre grad 1 bristningar och en grad 2. Efter det fick vi vår grattisbricka och sedan fick vi åka upp till BB.

 

Vilken skillnad det har varit denna gång, kände verkligen att jag fick revansch och att det blev en väldigt bra förlossningsupplevelse. Kroppen har läkt väldigt fort och bra och skulle jag göra det igen skulle jag ta en vaginal förlossning.

6/2-2019 kl 16.40

3350 gram och 49 cm